Alla elever var mycket nöjda med att slippa skolböckerna under ett par dagar och få använda armar och ben istället för bara huvudet och stämningen var mycket uppåt när vi forslades mot Skånes kust av vår glade busschaufför.

Väl på plats i vår stugby dröjde det inte länge förrän vi skulle avlägga vår årliga visit vid Lars Vilks halvhemliga konstverk Nimis i Kullabergs naturreservat. Turen bjöd på, förutom den
fascinerande skapelsen i sig, härligt besvärlig vandring ner till kusten, havet i all sin prakt och riktigt goda björnbär för den som kände för att klänga på klippsluttningarna. Eftersom vår gympamaje envisades med föreviga skolans närvaro i Nimis virke blev en del av oss aningen sena tillbaka till bussen och fick använda oss av ficklampor och bristande mörkerseende. Ett äventyr i sig!

Dagen därpå stod vandring på schemat för samtliga elever. Lärarna åkte bil i äkta hierarkisk stil. Vi släpptes av i grupper på olika platser kring reservatet, fick en karta och började sen gå mot första delmålet – klättringen. Trots att vi är moderna tonåringar så uppskattade vi turen mycket och kunde genomföra den utan några större skador även om sjukvårdsväskan fick åka fram ett par gånger.

Klättringen bjöd som väntat på mycket höjd och relativt komplicerad klättring för oss nybörjare. Men med professionell guidning av vår klätterinstruktör så resulterade det hela i en rejält energikrävande självkänsleförstärkare som de flesta av oss aldrig kommer glömma. Förmodligen var jag nog inte ensam om att bli inspirerad att fortsätta med klättringen. En mer allsidig och roligare träningsform får man leta efter.

Dagen fortsatte med mat och mer vandring och efter en heldag med promenerande i såväl gigantisk lövskog som på bilväg med majestätisk utsikt över Mölle och havet. När vi väl kom tillbaka var vi rejält trötta men glada efter dagens nya erfarenheter och övervunna hinder. Inför kvällen önskade vi inget annat en att bara få slappa vilket var precis vad som var planerat. Så lägligt tyckte vi.

Sista dagen var det delade aktiviteter som gällde. För ett antal av oss betydde detta paddling i havskajak. Vi möttes av ett lugnt hav och en blå himmel, precis som det ska vara. Kajakerna kom i havet med hjälp av en, enligt lärarna, mycket söt och trevlig friluftsfanatiker. Dock var han för kort för vår kräsna idrottslärare. Tur eftersom vi då kunde koncentrera oss på paddlingen. Lagom tills det var dags att vända om ute på havet och få medvind blåste det upp så att paddlingen omvandlades till surfing och utan förvarning fick paddlingen en dimension till! 

Paddlingen fick avsluta denna fantastiska resa och vi lät bussen föra oss norrut igen. Trötta, lyckliga och många erfarenheter rikare. Vi var eniga om att det bland det bästa med Sundler är när de låter oss åka bort från skolan. Det tackar vi för och hoppas att denna tradition ska finnas kvar lika länge som skolan i sig.

På återseende!

_EGB9322-2